Att spela för 17 st 90+ gör jag inte varje dag.
I fredags den 12/3 hade jag blivit bokad att ha ett framträdande ute i Gåvsta på Vigmund äldreboende.
Som vanligt erbjuder jag allsångshäften som jag sätter ihop, Alla ser inte så bra, någon säger att rösten försvunnit .., men ibland är det skönt att bara få hålla i ett häfte.
Jag delar alltid ut häftena själv, för att presentera mig och skapa en början till relation med var och en.
Svårt att föreställa sig hur det är att vara 90+. Jag vet att hälsan varierar mycket och även så livsglädjen.
Allt efter hand under min spelning på ca 90 minuter( utan uppehåll), så droppade åhörarna av med personalens hjälp. Många blev väldigt trötta av förståeliga skäl.
Tillslut var det bara 4 st ihärdiga äldre kvar som lyssnade. En man hade en liten tygbit som han gned över ena käken. PÅ min fråga, så sa han bara ”att det är ju så skönt”. Jag som trodde att han hade tandvärk:-)
När lokalen var tömd efter närmare 2 timmar, så fick jag en fin feed-back av personalen. Alla 90+ var väldigt glada och nöjda med mitt framträdande. De hade haft en fin stund!:-)
Ibland är det svårt att veta, speciellt när man inte träffat åhörarna tidigare.
