Elvis verkar vara av den tidlösa och alltid aktuella sorten. Det fick jag erfara igår vid ett besök/ en spelning på Treklangens Träffpunkt i Gottsunda. Jag hade utlovat att spela Afzelius och Elvis den här gången. Björn Afzelius är ju aktuell nu med filmen om honom som heter Tusen Bitar.
En mycket bra bioupplevelse där man kommer huvudpersonen mer in på livet. Filmen som är en doumentär över hans liv, där vi får insikt i och lär känna Björn Afzelius lite mer. Hans texter har ju alltid varit känsliga och nu förstår man mer varför han tydligen hade sår inombords som aldrig läkte.
Elvis verkar passa min röst rätt bra, för efter några låtar av honom, så fick jag efter spelningen höra att nästa gång jag besöker Treklangen, så förväntar man sig en Elviskonsert.’En kvinna började gråta när jag sjöng Love me Tender. Minnen och starka känslor verkar vara förknippade med den låten. När den kom, så var ju också delar av publiken i sin grönskade ungdom.
Själv så hade jag Elvis som idol i tidig ålder medan min syster höll på Tommy (Steele).